Beskedet

Långfredagen den 14 april 2006 hade vi varit på påsklunch hos Maltes gudmor. När vi så småningom kom hem så var det dags för Malte att lägga sig. Sedan satt vi uppe och tittade på en film på tv. Efter filmen var Cia trött och gick och la sig. Björn sjöng som vanligt för Mu i magen.

På natten vaknade Cia och gick upp för att gå på toaletten. När hon la sig i sängen igen så buffade hon lite på magen för att få ett lugnande svar från Mu. Men det kom inget svar. Hon försökte en liten stund till och väckte sedan Björn. Nya försök gjordes för att få gensvar inifrån magen men varken buffar på magen eller sång hjälpte. Då började paniken komma och Björn ringde förlossningen på Södersjukhuset och förklarade läget. De pratade en kort stund med Cia och bestämde att vi skulle komma upp till SöS så fort som möjligt för kontroll. Björn ringde Taxi Stockholm eftersom de har bilbarnstolar i många av sina bilar. Samtidigt packade Cia ner saker till Malte. Vi tog Maltes paraplyvagn och gick ner till den väntande taxin som körde direkt till sjukhuset. Vi ringde på och medan vi väntade på att bli insläppta började Cia gråta och sa "det känns inte bra".

Väl uppe på ett rum så startade en barnmorska snabbt en CTG-apparat för att lyssna på hjärtljuden. Vi visste exakt hur Mu brukade ligga och var mikrofonen skulle sättas för att snabbt få in hjärtljuden. Men det kom inget ljud från högtalaren. Då kände vi båda att det hade hänt oss en gång till. Vi började gråta förtvivlat och någon tog med Malte ut i korridoren. Barnmorskan försökte få oss att hålla hoppet uppe och sa att de skulle ta in en mobil ultraljudsmaskin för att kunna kontrollera ordentligt. När bilden visades på skärmen såg vi "samma" bild som etsat sig fast på näthinnan sedan den 9 januari 2003 när vi såg att Minna var död. Mu låg alldeles stilla i magen och hjärtat slog inte.

Cia bröt ihop och grät hjärtskärande och Björn kramade henne och fick en fix idé, ring in hjälp! Björn ringde under loppet av 15 minuter Cias föräldrar från Uppsala, Maltes gudmor från Stockholm och Björns föräldrar från Växjö. Samtliga satte sig mer eller mindre omedelbart i sina bilar för att köra till Södersjukhuset. Ett antal andra släktingar och vänner ringdes därefter men det är omöjligt att komma ihåg vilka som Björn fick tag på. Klockan var runt fem på påskaftons morgon. Efter att ha ringt kollapsade Björn i korridoren men lyckades resa sig själv samtidigt som personal kom för att hjälp till.

Den som kom först till SöS var Maltes gudmor. Hon kom springande med tårarna rinnande nerför kinderna och kramade oss hårt och länge. Sedan fokuserade hon på sin huvuduppgift, att ta hand om Malte som inte hade förstått någonting. Han var bara ett år och nio månader när Mu dog. Ganska snart kom Cias föräldrar och de fanns där hela tiden tills vi fick åka hem senare på förmiddagen.

Vi åkte hem någon gång under förmiddagen för att vila. Vi hade bestämt att vi skulle komma in på påskdagen för att sätta igång förlossningen. Väl hemma så dröjde det inte länge innan Björns föräldrar kom. De hade sträckkört från Växjö. Under dagen ringde Björn runt till ett stort antal vänner. Då resonerade han som så att efter förlossningen skulle ingen av oss orka ringa runt, alltså bättre att ta tjuren vid hornen direkt. Nu i efterhand så vet vi att det var under djup chock som samtalen skedde. Björn kommer nästan inte ihåg någonting från dessa samtal.

Resten av dagen så vilade vi samt försökte vara med Malte så mycket som möjligt. Mu var ju fortfarande i magen så vi ville vara så mycket som möjligt med familjen (även om Minna så klart som alltid saknades). Malte fick påskpresent (ett munspel) samt ett påskägg med russin och kex i. Vi låg tillsammans i sängen och läste böcker för Malte, sjöng för Mu i magen och försökte verkligen ta tillvara den sista korta tiden vi hade med Mu.

Efter att vi försökt äta lite på kvällen åkte vi upp till SöS igen (Björns pappa körde oss). Det var dags för fostervattenprov. Detta för att man senare skulle kunna utesluta/konstatera om det var en infektion som tog Mu ifrån oss. Cia tyckte att det var fruktansvärt och har sagt att det gör hon aldrig igen om hon någon gång mer skulle bli gravid. Efter provet åkte vi hem och försökte få i oss lite mer mat. Det skulle bli ännu en jobbig dag , när vi vaknade morgonen därpå...

item4
item1

Vår efterlängtade lillebror Alvar f/d 16 april 2006

Hem

Alvar

Fotografier

Läsvärt

Länkar

Gästbok

 

Innan Alvar

 

Graviditeten

 

Beskedet

 

Förlossningen

 

Tiden på sjukhuset

 

Begravningen

 

Urnnedsättningen

 

Vad hände?

 

Livet med och utan Alvar

 

Gästbok (öppnas i separat fönster)